Varför rösta Chile på extremhögern?

 

Gårdagens resultat i presidentvalet i Chile var väntat. Det som utmärker valresultatet är följande: 

 

- Kast vann stort med 16 % skillnad mot vänsterkandidaten. Det är ett historiskt nederlag för både vänstern och de demokratiska krafterna i Chile.

- Det är den första presidenten efter diktaturen som representerar och tillhör arvet från Pinochet, fascismen. Högerpresidenten Piñera, som satt två mandatperioder, representerade den traditionella demokratiska högern. Piñera hyllade inte Pinochet och röstade nej i Pinochets folkomröstning 1988 som öppnade för övergången till demokratin.

- Chile följer nu i spåret av extremhögervågen i Latinamerika med Milei, Bukele, Noboa m fl.

 

Hur kommer det sig att chilenarna röstar på extremhögern? är Chile fascistiskt? Det finns så klart flera förklaringar, här kommer 5 förklaringar:

 

1. I ett mer långsiktigt perspektiv så finns det en uppenbart politisk kris. Färre chilenare tror på demokratin och de traditionella partierna till både höger och vänster lyckas inte fånga det stora missnöjet som finns med politiken och demokratin. Kast är antipolitiken. Han ses liksom Milei och Bukele som en outsider. Han besegrade den traditionella högern i första omgången och nu åkte vänstern på storstryk.

2. Den i slutändan misslyckade revolten 2019 som mobilisera miljoner chilenare för demokratiska och sociala reformer har nu slagit tillbaka. Det finns en tydlig backlash. Det gjorde den redan i folkomröstningen om en ny konstitution som vanns av extremhögern. Nu dyker den upp i den politiska makten.

3. Det var ett missnöjesval, mot regeringen och politiken i stort. Kast lyckas kanalisera detta missnöje. Eftersom det är obligatoriskt att rösta, annars får man betala böter, använde de annars mer opolitiserade grupperna sin röst för att protestera mot det politiska etablissemanget.

4.Kast med hjälp av mediemonopolet lyckas få valet att handla om migration, kriminalitet och missnöjet med regeringen. Vänstern misslyckade totalt att få upp agenda kring de sociala reformer som åstadkommits under Boric-regeringen och de som tidigare lyfts fram i diskussionen kring en ny konstitution.

5. Det politiska högeretablissemanget och medierna var effektiva i valkampanjen att spö på både antikommunismen som latent i samhället sen Pinochet-tiden och även rida på vågen av den internationella högerkonservativa anti-wokkampanjen.

Vänstern är splittrad inför EU-valet

EU-valet blir ett högerval. Extremhögern går framåt. Motståndet på vänstersidan är splittrad i synen på Ukrainakriget och Palestina. Det finns en uppenbar klyfta mellan norra och södra Europas vänster. Frågan är om det parlamentariska vänstersamarbetet överlever. Jag gör en analys om detta här

Ny politisk karta i Baskien

I Baskien ritas den politiska kartan om. Det baskiska vänsternationalistiska partiet EH Bildu fick 32,5% i det senaste regionalvalet. Ett stort genomlag för en rörelse som sedan inbördeskriget förföljts och förbjudits att delta i val. EH Bildu är inte längre ETA. Jag skriver i Parabol. Läs här 

Protester på Kuba

Reformer som innebär mindre subventioner och fler marknadsmekanismer skapar missnöje och protester på Kuba. Reformerna kom dock vid en svår tidpunkt, med en nedgång i turismen och en skärpning av USA:s blockad. Läs min artikel här 

Milei är antipolitiken

Jag skriver i Parabol om antipolitikern Javier Milei som nyligen vann presidentvalet i Argentina. Hans valstrategi gick vägen med två väl upprepade budskap. Anti-etablissemangets ”Kör upp den politiska korrektheten i arslet” och ett nyliberalt åtstramningsprogram som han kallar motorsågen.

Mileis överraskande jordskredsseger i Argentina är inget isolerat fall. Det vi ser är en ny typ av regim som håller på att etablera sig i Latinamerika som utmanar en skadeskjuten liberal demokrati. 

Läs artikeln här

 

Jag skriver i nätmagasinet Parabol om varför högern är splittrad i frågan om Palestina. I grunden handlar splittringen om hur de ser på den förändrande omvärlden. De mest radikala inom högern tror att det är att fortsätta som de gjort hittills när Väst kunnat styra världsordningen. Nu gäller det menar de att vinna  kampen mot vad som kan liknas vid ett civilisationskrig. 

Den andra fronten är mer orolig för att Väst och EU håller på att tappa mark i omvärlden och riskerar isolera sig ännu mer på den internationella arenan om man inte skapar allianser. Inte minst en försvagad EU behöver hitta en utväg i den förändrade världsordningen. Läs analysen här

Lula vinner men bolsonarismo befäster sin makt i Brasilien

(Publicerad i Inti 2022-11-03) 

Lula gör stor politisk comeback och vinner det viktigaste valet sedan införandet av demokratin i Brasilien. 60 miljoner människor röstade på Lula. 51 % av väljarna. Det är en moralisk seger för Lula som fram till november 2019 satt i fängelse felaktigt anklagad för korruption. Så sent som i mars 2021 upphävdes samtliga domar mot honom.

För att vinna lyckades Lula ena vänstern med delar av den demokratiska högern mot Jair Bolsonaro. Vicepresidentkandidaten Geraldo Alckmin är en rutinerad högerpolitiker och tidigare motståndare till Lula och vänstern. Lula lyckades också vända den politiska uppgivenheten som präglade politiken och i synnerhet vänstern till hopp och tro på en valseger.

Lula får det dock tufft med en kongress med högermajoritet. Bolsonaros parti är största partiet i kongressen. Även i delstaterna har höger och Bolsonaros parti en majoritet, 17 av 27 delstater har högerguvernörer. Dessutom begränsar alliansen med den demokratiska högern utrymmet för att bedriva vänsterpolitik. Lula sa i segertalet att hans regering blir en koalitionsregering. 

Dock har Lula nämnt ett antal politiska prioriteringar som att stoppa de senaste privatiseringarna, höja skatterna för de rika, stärka staten, skydda Amazonas regnskog och bekämpa hungern i ett land där enligt FAO 60 miljoner lider av matosäkerhet.

I utrikespolitiken har Lula mer utrymme och som han kommer att utnyttja tillsammans med vänsterregeringar i Mexiko och Argentina. Segern innebär ett viktigt game changer i Latinamerika. För första gången i historien har de fem största ekonomier på kontinenten vänsterpresidenter. Vi kommer nog se en förstärkning av den regionala integrationen. Exempelvis väntas CELAC (Latinamerikanska och Karibiska Staternas Gemenskap) och möjligtvis den sydamerikanska Unasur få fart igen. Lulas seger innebär också döden för USA:s strategi att bygga kontrollerade latinamerikanska integrationsprojekt som Grupo de Lima och Prosur. Förväntningarna är också stora att Brasilien ska återigen bli en viktig aktör i världspolitiken.

Bolsonaro förlorar men gör ett starkt val med 49% av väljarna. Bolsonaro ökar med cirka 6 miljoner röster jämfört med första valomgången. Det är ett skrämmande bra resultat. Bolsonaros kandidater vann även i åtta delstater i söndagens guvernörsval, bland annat i delstaten Sao Paulo.

Det är ett nederlag för Bolsonaro men en befästning av det som nu kallas bolsonarismo. En högerkonservatism som samlar de så kallade tre B, högerkristna (Bibeln), militärerna (Bala = skott) och agroindustrin (Buey = Oxe). Med detta val har Bolsonarismen helt övertagit ledarskapet på högersidan.